Nätverket växer
Det kom ett mail från Holland för några dagar sedan. Soroptimisternas unionspresident kom ihåg att hon suttit i sällskap med en holländsk bankman, som jobbat några år i Rwanda och hade lärt känna en lokal bankman som drev en mikrokreditbank. Hon kontaktade honom, som kontaktade honom och här sitter jag ikväll med namn och telefonnummer till bankdirektören på Microfinance Refinancing and Development Fund, Development Bank of Rwanda, Kigali.
Min förtjusning och tacksamhet över medmänniskors omtanke och glädje över e-mail, detta fantastiska kommunikationssätt, har inga gränser idag.
Min förtjusning och tacksamhet över medmänniskors omtanke och glädje över e-mail, detta fantastiska kommunikationssätt, har inga gränser idag.
Förberedelserna snart färdiga
Nu börjar de flesta förberedelserna inför resan vara klara.
Vaccineringar: lyckligtvis har jag de flesta vaccineringar som resultat från tidigare resor; stelkramp, difteri, polio, tyfoid, gulsot, gula febern. Det enda jag behövde i tillägg var kolera vaccin, som gått ut sedan sist och malaria profylax, som jag aldrig tidigare tagit p.g.a. jag oftast vistats på så hög höjd att risken för malaria myggor varit obefintlig.
Visum: behövs inte till Rwanda för svenskar, men nu råkar jag vara finsk medborgare och måste skaffa mig ett. Detta lär dock gå utmärkt på flygplatsen i Kigali.
Pengar: kontanter i USD rekommenderas. Dessa kan enkelt växlas till rwandiska franc. Kreditkort går att använda på extremt begränsade ställen (vissa internationella hotell). Tove från Lysekilsklubben, som varit i Kigali några gånger gav mig noggrann beskrivning till den lilla bank i stan, där man i källaren kan lyfta pengar på Visa kort!
Boende: det finns flera internationella storhotell i Kigali, men eftersom jag helst undviker dessa har blicken vänts mot små hostels. De lokala kvinnokontakterna kom med ovärderlig info om boendealternativ, Tove berättade och visade bilder från Acceuil d'Aubuge de l'EPR (Presbyteriska kyrkans hostel) och Caritas traskade iväg och bokade rum åt mig där för 30 USD natten inkl. frukost. Vilken service!!
Packa resväskan: är alltid ett av mina största problem. En skofreak kan sällan fylla kraven på "travel light" men denna gång kommer jag att lyckas. Inga bomullsplagg, inga ylleplagg (eftersom dessa väger så mycket,) begränsat antal sandaler, ett par skor (Hjälp!!!), endast små förpackningar av shampo, krämer, tandkräm, några plåster, huvudvärks- och malariatabletter, myggmedel, en lättviktsjacka, baddräkt (det går att simma i poolen på hotell Mille Collines mot liten peng berättade Tove), anteckningsböcker, lättviktspocket, adressbok och så presenter till lokala klubben och i mån av plats mina barns gamla mjukdjur till något av ett stort antal barnhem. Väskan skall vara så tom som möjligt för att jag skall få tillbaka så mycket hantverk som möjligt.
Förberedelser: detta blogg, för släkt, vänner och bekanta att följa och för att stilla min mammas oro och mina vänners nyfikenhet. Jag läser böcker om Rwandas - blodiga måste erkännas - historia, så jag skall förstå och för att inte behöva fråga om det värsta. Jag försöker t.o.m. fräscha upp franskan lite för att kunna kommunicera med så många som möjligt.
Förväntningar: börjar bli skyhöga.
Rödslor: finns överhuvudtaget inte.
Vaccineringar: lyckligtvis har jag de flesta vaccineringar som resultat från tidigare resor; stelkramp, difteri, polio, tyfoid, gulsot, gula febern. Det enda jag behövde i tillägg var kolera vaccin, som gått ut sedan sist och malaria profylax, som jag aldrig tidigare tagit p.g.a. jag oftast vistats på så hög höjd att risken för malaria myggor varit obefintlig.
Visum: behövs inte till Rwanda för svenskar, men nu råkar jag vara finsk medborgare och måste skaffa mig ett. Detta lär dock gå utmärkt på flygplatsen i Kigali.
Pengar: kontanter i USD rekommenderas. Dessa kan enkelt växlas till rwandiska franc. Kreditkort går att använda på extremt begränsade ställen (vissa internationella hotell). Tove från Lysekilsklubben, som varit i Kigali några gånger gav mig noggrann beskrivning till den lilla bank i stan, där man i källaren kan lyfta pengar på Visa kort!
Boende: det finns flera internationella storhotell i Kigali, men eftersom jag helst undviker dessa har blicken vänts mot små hostels. De lokala kvinnokontakterna kom med ovärderlig info om boendealternativ, Tove berättade och visade bilder från Acceuil d'Aubuge de l'EPR (Presbyteriska kyrkans hostel) och Caritas traskade iväg och bokade rum åt mig där för 30 USD natten inkl. frukost. Vilken service!!
Packa resväskan: är alltid ett av mina största problem. En skofreak kan sällan fylla kraven på "travel light" men denna gång kommer jag att lyckas. Inga bomullsplagg, inga ylleplagg (eftersom dessa väger så mycket,) begränsat antal sandaler, ett par skor (Hjälp!!!), endast små förpackningar av shampo, krämer, tandkräm, några plåster, huvudvärks- och malariatabletter, myggmedel, en lättviktsjacka, baddräkt (det går att simma i poolen på hotell Mille Collines mot liten peng berättade Tove), anteckningsböcker, lättviktspocket, adressbok och så presenter till lokala klubben och i mån av plats mina barns gamla mjukdjur till något av ett stort antal barnhem. Väskan skall vara så tom som möjligt för att jag skall få tillbaka så mycket hantverk som möjligt.
Förberedelser: detta blogg, för släkt, vänner och bekanta att följa och för att stilla min mammas oro och mina vänners nyfikenhet. Jag läser böcker om Rwandas - blodiga måste erkännas - historia, så jag skall förstå och för att inte behöva fråga om det värsta. Jag försöker t.o.m. fräscha upp franskan lite för att kunna kommunicera med så många som möjligt.
Förväntningar: börjar bli skyhöga.
Rödslor: finns överhuvudtaget inte.
Kort fakta om Rwanda
Rwanda ligger i östra Centralafrika, strax söder om ekvatorn och är till ytan något mindre än Dalarna. Landet gränsar mot Kongo-Kinshasa, Uganda, Tanzania och Burundi. Klimatet är varmt och fuktigt på låglandet, svalare bland bergen. Huvudstaden heter Kigali och har ca 500.000 invånare. Trots folkmorden i 1994, som minskade landets befolkning med ca 10%, är Rwanda ett av Afrikas tätast befolkade länder med en befolkning på ca 8 milj som består av 85% hutuer, 14% tutsier och 1% twa. Landets officiella språk är kinyarwanda, franska och engelska. Rwandierna är till 56% katoliker, 12% protestanter, 23% tillhörande olika afrikanska religioner, samt 9% sunnimuslimer. Medellivslängden för män är 43 år, för kvinnor 44 år.
Rwandas närhistoria präglas av folkmorden år 1994 som slog hela landet i spillror. 800.000 människor - främst tutsier och moderta hutuer - mördades under loppet av några månader, 500.000 kvinnor och flickor våldtogs systematiskt för att smittas med HIV, skolväsendet led ett stort nederlag då de flesta lärare drevs i landsflykt eller dödades, rättsväsendet kollapsade helt osv. osv.
Orsakerna till och följderna av folkmorden är komplicerade och omfattande. Flera mycket bra böcker har skrivits i ämnet. Jag ämnar i denna reseskildring varken förklara eller ge någon personlig värdering i det som hänt.
På väg mot Rwanda
På denna sida kommer jag att berätta om min resa till och i Rwanda under perioden 3. - 13. oktober 2006.
SYFTE
Jag reser till Rwanda som representant för Strömstad Soroptimistklubb, en internationell klubb för yrkesverksamma kvinnor, för att etablera en kontakt med motsvarande klubb i Kigali och för att diskutera fram ett möjligt samarbete mellan våra klubbar. Vi önskar starta, eller haka på ett redan existerande, mikrokreditprojekt bland fattiga kvinnor i Rwanda och i gengäld lära oss om försoning, återhämtning i ett land i efterkrigstillstånd, hur man lever med HIV, hur kvinnorna har lyckats inta så stark politisk makt (större procentuell representation i parlamentet än i Sverige), vilka problem kvinnlig företagsamhet stöter på och vilka likheter kan vi hitta.
RESPLAN
Min resa startar i Göteborg tisdagen den 3. oktober kl 17.35. Första flyget tar mig till Amsterdam, det andra till Nairobi, det tredje till Kigali, dit jag anländer onsdagen den 4. oktober kl 10.05. Caritas Nyirabajyishuli, klubbpresident i Kigaliklubben, möter mig på flygfältet och hon har även varit oändligt vänlig och behjälplig i de många praktiska saker som måste ordnas. Henne ser jag fverkligen ram emot att träffa!
SYFTE
Jag reser till Rwanda som representant för Strömstad Soroptimistklubb, en internationell klubb för yrkesverksamma kvinnor, för att etablera en kontakt med motsvarande klubb i Kigali och för att diskutera fram ett möjligt samarbete mellan våra klubbar. Vi önskar starta, eller haka på ett redan existerande, mikrokreditprojekt bland fattiga kvinnor i Rwanda och i gengäld lära oss om försoning, återhämtning i ett land i efterkrigstillstånd, hur man lever med HIV, hur kvinnorna har lyckats inta så stark politisk makt (större procentuell representation i parlamentet än i Sverige), vilka problem kvinnlig företagsamhet stöter på och vilka likheter kan vi hitta.
RESPLAN
Min resa startar i Göteborg tisdagen den 3. oktober kl 17.35. Första flyget tar mig till Amsterdam, det andra till Nairobi, det tredje till Kigali, dit jag anländer onsdagen den 4. oktober kl 10.05. Caritas Nyirabajyishuli, klubbpresident i Kigaliklubben, möter mig på flygfältet och hon har även varit oändligt vänlig och behjälplig i de många praktiska saker som måste ordnas. Henne ser jag fverkligen ram emot att träffa!