Det kom ett julkort från Kigali

Idag låg det ett kuvert med ett mångfald, för mig helt obekanta, frimärken på i brevlådan. Frimärkena hade motiv av exotiska träd, Unescos världsarv samt cardinal Lavigerie (vars död, som inträffat 100 år tidigare uppmärksammades på detta sätt).  Frimärkena var från Rwanda och hade valörer från 5 Frw (rwandiska franc) till 300 Frw. Adressen var fullständig, med prickar på både ö och ä.
Att post är trevligt att få  - med undantag av räkningar naturligtvis - är en av livets obestridliga sanningar, att öppna ett väl tillslutet kuvert kan vara ett spänningsmoment utan like. Men detta att få post - riktig snigelpost, inte sådan som dyker upp på dataskärmen - är något helt i sitt slag. Plötsligt kom allt tillbaka. Jag stod där i vinterkvällen och kände dofterna och lukterna från Afrika, ljuden, känslan. Alla mina kära nya bekantskaper från Rwanda klev fram ur minnesdepåerna för att hälsa på mig och värma vintern.
Tack Caritas för ditt julkort, som tagit en månad och två dagar på sig att hitta hit , från själva hjärtat av Afrika, genom hela Europa, till Sveriges västkust. Så synd att du inte förstår detta, men jag skall skicka dig något lika svenskt som du har skickat mig rwandiskt.

Mikrokrediter i Gisenyi nu ett faktum

De tidigare nämnda 3.000 kronorna skickades till Rwanda och en vecka senare kom det mail från Marianne Mukankaka, som bekräftade att banken fått pengarna.
Det fantastiska i denna historia är, att när pengarna kom fram hade Marianne besök av unionspresidenten för SI Luxembourg, som tyckte idén med microkrediter till unga flickor, som önskade starta småskalig egen företagsamhet, var så bra att hon frigjorde pengar ur en fond, som SI Luxembourg förvaltade, och lade ytterligare 1000 Euro (ca 9.300 SEK) till de pengar jag skickat.
Med nämnda pengar har Marianne köpt 15 symaskiner (billigare när man köper flera åt gången).
Föreståndarinnan för soroptimisternas utbildningscentra för föräldralös flickor (som ofta har flera syskon att försörja), har samlat flickorna till möte för att underrätta om möjlighet till lån till symaskin efter avslutad 1-årig utbildning. Flickorna beviljas lån på 3 år med en mycket låg - ej ännu fastsatt - ränta och amorteringsbeloppet är lagt på 4,2 euro (ca 40 SEK) per månad. Lånebeloppet täcker förutom en symaskin även enklare material såsom tråd, saxar, nålar osv.
Det är förbluffande hur otroligt mycket man kan åstadkomma med ganska lite pengar. Det bästa i projektet med mikrokrediter i Gisenyi är att flickor, som berövats allt - föräldrar, hem, framtid, värdighet, hopp - har fått möjlighet till en framtidstro, ett sätt att bygga upp sina liv och planera ett liv åt sig själva, en möjlighet att försäkra skolgång åt sina syskon.
Detta projekt är vårt första, och öppnar dörren till allt fler spännande projekt i ett land med en positiv utveckling trots fasansfullt dåliga odds.
Jag ser naturligtvis fram emot idéer,frågor och naturligtvis finansiering. Många små belopp blir tillsammans stora pengar!