paivi

Idag låg det ett kuvert med ett mångfald, för mig helt obekanta, frimärken på i brevlådan. Frimärkena hade motiv av exotiska träd, Unescos världsarv samt cardinal Lavigerie (vars död, som inträffat 100 år tidigare uppmärksammades på detta sätt).  Frimärkena var från Rwanda och hade valörer från 5 Frw (rwandiska franc) till 300 Frw. Adressen var fullständig, med prickar på både ö och ä.
Att post är trevligt att få  - med undantag av räkningar naturligtvis - är en av livets obestridliga sanningar, att öppna ett väl tillslutet kuvert kan vara ett spänningsmoment utan like. Men detta att få post - riktig snigelpost, inte sådan som dyker upp på dataskärmen - är något helt i sitt slag. Plötsligt kom allt tillbaka. Jag stod där i vinterkvällen och kände dofterna och lukterna från Afrika, ljuden, känslan. Alla mina kära nya bekantskaper från Rwanda klev fram ur minnesdepåerna för att hälsa på mig och värma vintern.
Tack Caritas för ditt julkort, som tagit en månad och två dagar på sig att hitta hit , från själva hjärtat av Afrika, genom hela Europa, till Sveriges västkust. Så synd att du inte förstår detta, men jag skall skicka dig något lika svenskt som du har skickat mig rwandiskt.