paivi

Känner äntligen som om resan börjar ta form. Visum har kommit, ömheten efter vaccinationerna har släpt, alla välkomstpresenter är inhandlade och nedpackade - högklackade skor, Sibelius, bok om Kosterhavet, marmelad, audiokurs i engelska, converse, diverse cd kopior, fina pennor, scharfs osv - och nu är även väskorna packade. Den emorma hokeyväskan är fylld til sista lilla somma utrymme. Här finns drygt 300 nystan garn och massor med stickor och virknålar, leksaker, kritor, tio fleeceplädar. I den andra väskan, som med sin 120 liters volym ser blygsamt minimal ut bredvid hockeyväskan, har jag packat ner en massa små klänningar som fanns på utförsäljning till 20/30 kr styck. Makabert att vi kan köpa kläder så billigt när de aldrig skulle kunna göra det i Kigali. Samma gäller de 20 par läsglasögon som jag köpt för 10 kr styck. Man undrar, man undrar hur mycket lön får den person som tillverkat dessa.

Nu återstår  mina egna kläder. Behovet är inte så stort; några klänningar, bägge ruandiska klädplaggen, ett par långbyxor, ganska många trosor, ett par sockor, två par sandaler. Torde räcka.