paivi

... och det kandes som att komma hem. Sa fort jag kom ut ur flygplanet och gick over till terminalbyggnaden slog allt det bekanta i varmen, i dofterna, i flygfaltspersonalens vanliga lugna blickar och lagmalt uttalade kinyarwanda som nagot sa bekant. Passkontrollanterna ar trevliga och fragar sina fragor i lugnt tempo trots den langa kon och de synbart svettiga manniskorna. Jag hinner notera att antal vithyade pa planet ar betydligt fler an for fyra ar sedan. Inga tullmyndigheter; inga auktoritara blickar, endast ett valkommen till Rwanda

Vad jag alskar detta land

Som vanligt var en hel delegation och motte mig, Scholastique, Caritas, Marie Grace, Goretti och chaufforen Eugine som jag kort sa mycket omkring med. Kram, kram, kram och sa hem till Schola i den kolsvarta natten med de kolsvarta manniskorna. En ol slank ner medan vi gjorde upp planer for morgondagen. Jag ar sa glad, sa lycklig over att vara i detta land i sallskap med dessa maniskor.

Utmattad i sang