paivi

Sådan är utvecklingens gång. För två år sedan köpte jag visum för 60 USD på flygfältet i Kigali - på ytterst knagglande franska måste medges. Under de två år som gått har en rwandisk ambassad upprättats i Stockholm och denna tjänar även oss finländare. En viss rättvisa får ju upprätthållas...
   De som känner mig närmare vet att långsiktighet och god planering inte tillhör min genetiska uppbyggnad. Således blir ni väl knappast förvånade över att jag skickade mitt pass med rekommenderat brev till nämnda ambassad förra veckan måndag. Alltså mindre än två veckor innan jag skulle flyga iväg. "Vad om du inte hinner få ditt pass tillbaka till dess" var naturligtvis den - ja, ja, något sarkastiska - fråga jag fick av de, som är något duktigare än jag. Den som håller sig lugn får uppleva under. Idag anlände passet inklusive visum. T.o.m. ett kvitto på betalningen. Fast den var inte utställd på mig. Senare under dagen fick jag ett mail från Tove från Lysekil, som jag träffat en gång för 2 år sedan. Hon hade fått mitt kvitto tillsammans med sitt visum. Jag som är förtjust i livets nycker och sammanträffanden blev naturligtvis stormförtjust.
  Nu återstår att samla ihop sakerna. Skor, skor och lite kläder. Vandringskängor, myggmedel (jag skippar malaria tabletterna och satsar på gamla goda Mygga), presenter, fotbollar inkl. pump (tack Janne och Agneta), anteckningsbok, pocketböcker, kamera (får inte glömma extra batterierna!), skolmaterial (vem vet var man köper gamla hederliga skolhäften som vi så flitigt skrev i på 60-talet?), tyger, tråd, pengar (ingen idé med kreditkort, hål i väggen saknas i Rwanda), marmelad till Schola osv. osv. 
  Ja, i det stora hela är jag relativt bra förberedd.