paivi

Idag har jag flyttat tillbaka till Schola for att stanna har resten av min vistelse. Det ar sa lugnt och skont har och jag blir helt hanford av att lyssna pa denna kvinna, vars like man sallan skadar.
   Ni som blev och undrade hur Schola loste problemet med den gamla mannen som ville gifta sig med den unga kvinnan, skall fa ert svar har. Schola kallade till sig alla barnen, bjod dem pa varsin drink, fragade hur de madde, hur deras barn madde, hur de tycker att deras far mar osv osv (den sluga kvinnan kan sattet att kommunisera). Sa smaningom lutade diskussionen mot den tilltankta nya frun och har var alla barnen ogillande. Da fick de fragan om vem som skulle ta hand om far om han inte gifte sig utan gick till gatuflickor och kanske blev smittad av ett eller annat och hamnade pa sjukhus ("du milde tid. Det sa du val an da inte?") "Mais oui!"). Infor detta skracksenarie var ingen villig att hoppa in som omhandertagare. Nasta problem var den doda moderns kvarlatenskaper. Var det er mor eller hennes saker ni alskade, undrar Schola. Modern, naturligtivs var allas svar. Nu ar hon borta, lat fadern ta hand om kvarlatenskapen.
   Hundar, undrar ni. Nej, de har inte atervant. Rwandierna avskyr generellt hundar. De strok omkring och at pa de doda, som lag i drivor pa gatorna. Man skot alla hundar som sags losa.



                                                       


   Till sist om Marianne, min rwandiska syster, bosatt i Gisenyi. manga av er kanner till denna historia, men den ar sa fantastisk att den bor delas med av till alla. Marianne och jag ar fodda samma ar. Hon har varit gift sedan 1979 (inte sa vanligt har, dar sa manga mist sin andra halft), jag har varit gift sen 1980 (inte sa halt vardagsvanligt hos oss heller, dock av helt andra orsaker). Hon har tre barn, flicka, flicka, pojke. Jag har tre barn, flicka, flicka, pojke. Hennes mellandotter heter Sandra; Min mellandotter heter.......nej, nu behover jag knappt skriva det mera....Sandra. Hennes Sandra ar fodd i maj 1985, min Sandra, suck, ja, maj 1985. Mariannes aldsta dotter har en son, min aldsta dotter har en son. Nar jag besokte Marianne for tva ar sedan hade hon en stor hund (ovanligt) och jag hade en stor hund. Bagge hundarna var 11 1/2 ar gamla. Denna gang hade jag tagit med mig manga, manga meter vackert tyg med tryck av typiska strandstenar (tack Elisabeth!). Nar Marianne oppnade dorren till mitt rum hos henne var det forsta jag sag pa golvet en hog med runda, slata stenar i gratt och vitt (ovanligt har eftersom marken ar antingen terrakotta- eller lavafargad och stenarna ar alltid kantiga). Nar vi la stenarna pa tyget kunden vi inte se dem!
   Bara sma vardagshistorier idag. Livet ar fullt av dem. Ibland hinner vi bara inte lagga marke till dem for vi har sa brottom. Men vart?