paivi

Ingen dag ar sig lik har, det ma jag saga.
Igar hade Schola en massa arbete att ta itu med och ett langt mote att narvara pa, sa jag bestamde mig for att vara min egen herre (sa langt det nu gar med en kvinna som Schola omkring en). Utan karta (tror inte det existerar en sadan over denna stad), men vi hade studerat maps google (detta far bli dagens reklamdel) kvallen innan, sa jag hade en hum om vartat jag skulla vanda stegen idag. Tack och lov har jag relativt bra lokalsinne. Det behovs i detta virrvarr dar gatunamn ar ett okant begrepp.
   Min vandring gick till Novotel Hotel dar jag kopte mig tid vid simbassangen. Jag simmada, solade (sov?), simmade, solade, simmade, solade tills jag raknade med att tva faktorer maste satta stopp pa denna tillvaro: dels kunde tva timmar av denna glodande, ekvatoriala sol gora oanad skada pa min bleka hy som nastan glomt vad sol ar for nagot, dels hade jag lovat ata lunch med Schola.
  En sista simtur, och pa min returlangd stod en vacker ung svart kvinna och suckade "wow" sa dar underbart fransktbrytande och darefter nagot om att "ar det sadar man gor". Sa jag stannade upp och visade. "Slappna av, det gar utmarkt att flyta. Ror armarna sa har, helst i stora lugna rorelser. Handerna kupade. Fingrarna far inte spreta, da slipper vatten igenom och rorelsen far ingen kraft. Tank pa vad du gor. Kupa handerna. Lugnt " osv. osv. Och allt detta pa nastan obergriplig franska.
   Men den vackra unga kvinnan simmade ivag, langt ifran perfekt, men hon fick kraft ioch fart i rorelsen. Kan ni se hennes fullstandigt lycksaliga stora vita leende sticka upp ur det onaturligt blaa vattnet,
  Pa vag tillbaka i hettan tanker jag pa hur fantastiskt fort en manniska anpassar sig. Det kor flera sma lastbilar forbi med fullt bevapnad militar och militarpolis forbi, men denna syn som alltid vackte en form av oro ar nu sa normal, att jag knappt reagerar pa den. Undrar bara i mitt stilla sinne vad man har alla dessa militarer, militarpoliser, civilgardister, civilpoliser, vakter, gendarmer och vanliga poliser till egentligen? Inte ens langvariga skottlossningar senare pa dagen rorde alltfor mycket i mig. Det hor till. Det ar ingen fara. Detta ar Rwanda.