paivi

          

       97% samma genetik som vi

Vill uppmuntra alla er som skriver om regn och rusk att det regnar aven i Rwanda, faktiskt varje dag. Dessutom askar det varje dag som om marken skulle oppna sig. Regnet ar sa kraftigt att det ofta hittar sig in i mitt rum genom olika oppningar. Men, men skurarna ar kortvariga och avloses oftast av sol och skon varme, doften av fuktig mylla och frodande gronska.

Jag har varit pa resande fot i nagra dagar och internet cafeer har inte funnits inom synhall. Akte med Marianne, hennes man Silas och en kollega till honom sent pa kvallen till Gisenyi och hade en intensiv och mycket sen kvall, da Marianne och jag bara pratade, pratade och hade sa trevligt som vanner kan ha. Pa eftermiddagen (efter att ha kopt 50 kort, 50 sma dockor och diverse annat smatt - som jag garna saljer till ockerpriser till er, mina vanner) tog jag bussen till Ruhengeri. Bor pa ett  litet motel, dar det aven bor en valdigt trevlig kanadensisk flicka.

Och sa till dagens hojdpunkt, som rubriken gav en foraning om. Gorilla vandring idag. Hamtades kl 06.00 (jo, jo minsann) for att aka en bit upp mot det underbara bergsmassivet mellan Rwanda och Uganda, de vulkaniska Virunga bergen. Fyrhjulsdrivna bilen fastnade stup i kvarten i den enorma leran, precis sa dar som filmer visar. De sma broarna av endast losa tjocka stockar paminde forvanansvart mycket om filmvarlden ocksa (ibland ljuger den alltsa inte). Efter manga och langa kamper var vi alltid loss, men jag svar pa att levern ligger i armgropen och hjartat strax vid sturphuvudet.

7.00 borjade vi vandra uppat, tre macheta utrustade guider och tva bevapnade vakter, en langt fram, en langt bak. Vet egentligen inte om det var gorillor, jagare eller kongolesiska gerillasoldater de skulle skydda oss fran. Vi hade tur. Efter bara en dryg halvtimme hade vi en hel gorillafamilj framfor oss, endast ca 6 m ifran oss. Kanslan att sta och bara stirra in i ogonen pa dessa djur gar aldrig att beskriva. Familjens overhuvud, en imponerande silverrygg, satt med handerna pa sin tjocka mage och sag sa nojd ut som bara en med enorm auktoritet kan se ut. Omkring honom lekte ungarna, bankade pa varann, lossas bet, och trummade pa brostet - dock med foga imponerande ljud. En liten en, 2 manader gammal gorillapojke, var sa nyfiken pa oss, att han hela tiden ville komma fram, men da var vi tvungna att backa for mamman hade minsann ogona pa honom. En av honorna diade en 2 veckor gammal gorilla. Det var som vilken familjeidyll som helst. Fullstandigt fascinerande. Ibland reste sig den stora och flyttade sig till bekvamare plats eller ett stalle dar det fanns av deras lackerheter, bambun, och vi foljde hans fotspar tillsammans med restan av familjen. En oforglomlig timme fick vi valdigt nara uppleva detta gorillornas familjeliv och alla, precis alla var fullstandigt mallosa av detta under. Bilder finns att skada nar jag kommer hem.

Askan ar over oss igen. Skickar ivag detta innan forbindlesen bryts.