paivi

Abstinensen borjar krypa pa efter sa har lang semester. Jag forsokte forklara detta at Schola igar och sade - pa det bestamdaste - att det nu ar dags for mig att jobba. I San Marco forslagsvis. Scholas "No" var en sadan dar underbar blandning av franska-kinyarwanda-engelska-fullstandigt-oforstande-infor-forslaget. Nu fick jag ligga i hart har med denna stalkvinna. Jo, jag ville mala fonsterkarmarna och -gallrena i ankornas (nej, nej, inte faglar utan kvinnor som mistat sina man) hus. Det finns ingen malfarg, forsokte min soroptimistsyster. Jag koper, kontaterade jag utan en minsta chans till nekande svar. Fonster maste malas och det finns inga pengar att anlita nagon till detta. Ta mig!
   Sa, idag har jag malat, fran 10.00 pa morgonen till solnedgangen 18.00. Forst var jag tvungen att tvatta bort allt puts och cement som strittat runt. Till hjalp fick jag mannen som vaktar och stadar i San Marco, en kolsvart gammal man med gula oganvitor. Vi tvattade i timmar pa varsin sida av ett galler. Han tilltalade mig hela tiden pa kinyarwanda och slutligen borjade svara hono, pa finska. Lika exotiskt liksom. Nar malfarg skulle fram fragade jag efter nagot att blanda i fargen och tvatta penslarna med. Mannen sken upp "Petroleum" var hanns bestamda svar. Minsann, tankte jag, men kunde inte ordet pa kinyarwanda. Malfargen var kanske inte av den basta kvaliteten heller. Jag kopte den i en rekommenderad butik tillsammans med soroptimisten Goreti. Nar jag fragade om denna farg lampade sig for det jarn som fonstergallrena var gjorda av fick jag det enkla svaret "vi anvander denna farg till allting". Sa vansinnigt praktiskt, tyckte jag som har tiotals olika typer av malfargsburkar dar hemma. Men det blev ganska bra och jag ar riktigt nojd over att ha kunnat hjalpa med nagot.
   Bjorn (akta mannen) bekraftade per mail idag det som funnits i luften har. CRD (Demokratiska Republiken Congo, som gransar till Rwanda i vaster) trappar upp till fullt krig. Varsta flyktingsituationen ar i Goma, som ar den kongolesiska staden helt fast i Gisenyi, staden jag besokte forra vecka och dar Marianne bor. Pa min vag till Gisenyi mottes jag av en enormt lang FN konvoj bestaende av tiotals lastbilar med fornodenheter, hela hus och soldater. Eftersom Rwanda inte har nagra FN soldater pa sitt omrade var denna syn onormal. Sa tycker aven Marianne och hennes man Silas, som jag akte med i bilen. Idag medan jag malade flog tva enorma FN plan in till Kigalis flygfalt, sa en upptrappning ar ett faktum. Detta ar inte bra for Rwanda. Dels ar trycket av flyktingar som vill in i landet enormt. Kongolesiska gransvakter har fatt order om att stoppa alla forsok att ta sig in i Rwanda. Dels ar Goma omradet fullt av soldater fran den rwandiska armeen som flydde over gransen infor hotet att bli fangslade for delaktighet i folkmorden och dessa ser garna sin chans att ta revanch.
   Vi haller tummarna for Rwanda, sarskilt den utsatta staden Gisenyi. Landet har fatt lida nog.