San Marco projektet

En stor del av tisdagen gick at till att bekanta mig med Kigali klubbens stora projekt San Marco. Detta ar ett stort landomrade i stadens utkant, dar man haller pa och bygger sma hus med 36 lagenheter bestaende av tva sma rum. Dessa ar avsedda for flickor fran gatan,  foraldralosa och ofta icke laskunniga. Tva flickor kan sova i en lagenhet, boende ar gratis. Flickorna skall ga ett ar i skola for att fa olika fardigheter. Bredvid fanns harliga runda hus, som inrymmer 2 lageheter var och ar avsedda for ensamma aldringar. Nagon statlig eller kommunal aldringsvard existerar inte. Dessa aldringar skall delta i flickornas undervisning. Dessutom fanns en byggnad som skulla bli matsal for flickorna, aldringarna hade pyttesma kok i sina lagenheter. Langre ner i backen fanns undervisningslokalerna, 4 klassrum, ej fardiga. Langst ner byggdes en stor festsal i underbar oval form. Denna skulle hyras till olika tillstallningar, som t.ex. brollop for att inbringa pengar till byggandet och underhall av de ovriga byggnaderna. Nu stod allt stilla eftersom alla pengar var slut.
     Ett imponerande projekt av stor skala och med stora effekter. Medan vi gick omkring pa det stora omradet dok det ena lilla barnet efter det andra upp, och alla skulle skaka hand med mig och saga "bonjour", inte en gang och inte bara tva ganger. Jag gick till slut omkring med 3-4 barn hangande i var hand. Nu har jag inte en enda bild utan nagra smabarnshuvuden med. Dessa barn har ar sa underbart oppet nyfikna, slatar mig om armarna och pillar pa mina fingrar och ler sina enorma leenden.
    Scholastique Ngirabacu, f.d. klubbpresident,  ar en av eldsjalarna bakom detta projekt. En fantastiskt dynamisk kvinna, vars man mordades under folkmorden och som har 9 barn, varav 7 egna. Alla barnen studerar, de flesta utomlands.
   Pa vagen tillbaka kopte jag bananer av en kvinna, som barn dem i en stor korg pa huvudet, 13 stycken harliga sma bananer for 2,25 SEK.

Till sis bara nagra kommentarer till er:
Sandra, sta ut med samtalen, bara nagra dagar till.
Fia, jag blir garna - eller har jag inget val - medlem i din klubb.
Kara arbetskamrater, kan inte saga att jag saknar er, men tanker pa er och ar jatteglad for era halsningar.
Susanne, nasta gang foljer du med mig, men vi maste ta sprakkurs i franska, alternativt kinyarwande.
Och till min kara bror: oikeassa olit ilman suhteen, Jorma, tanaan on satanut koko paivan. Olenkin taalla kertonut kaikille, etta veljeni Suomessa tiesi sateen tulevan. Luulevatkohan poppamieheksi! Olen iloinen etta ymmarrat pilkutonta ruotsinkieltani mika selvasti osoittaa etta Hannulan pedagogiikka tuottaa tulosta. Terveisia teille kaikille.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback