paivi

Rwanda ligger nu bakom mig och kvar finns minnena fran en mangd fantastiska manniskora som bidragit till att jag utvidgat min syn pa varlden och varldens handelser och lart mig enormt mycket om hopp, styrka, forsoning, vikten av omsesidig respekt mm.
Min sista kvall lade en prick over vistelsen (en krona pa verket?). Jag blev bjuden pa middag med Caritas, Letitia, Scholastique, Xaverine och Shilla. Denna gang fick jag avvika pa ett annat satt, som gjorde mig valdigt stolt. Vid de andra borden i restaurangen satt vita manniskor (var dok de alla upp ifran?) och har satt jag i sallskap av fem underbara, starka, dynamiska rwandiska kvinnor. Vi hade en harlig kvall med mycket skratt, franska och engelska blandades vilt. Manga loften om kommande moten gavs. Evig vanskap forkunnades.
Idag fick jag folje till flygplatsen av Caritas - denna underbara kvinna som jag haft sa roligt med - Shilla och en klubbmedlem, som jag inte traffat forut. Hon ar katolsk nunna men hennes namn har tyvarr forsvunnit ur mitt minne. Tror att minnet ar fullt och behover vila lite.

Sa det ar dags att saga adjo fran denna sida for nu. Vill nagon veta mer om resan eller om vara kommande projekt, kan ni garna maila mig till adressen [email protected]
Som ni sakert forstar, emotser vi i Stomstad klubben garna all ekonomisk hjalp till Rwanda som vi kan fa. Manga sma backar kan forma enorma floder. Jag kommer aven garna och visar mina bilder om sa onskas.

Sa, an en gang: tack for att ni foljt mig med pa resan, denna kommunikationsform med er alla har varit en fantastisk lank hem, en sorts livlina i ett frammande land.