Amakuru ki?
Denna blogg borjar likna en sprakkurs i kinyarwanda, men kan vara bra for er som planerar vintersemestern hit. (Rubrikmeningen betyder "How are you"?)
I gar avslutade jag bloggen hemma hos familjen Mukankaka. Efter en god natts somn, endast vackt en gang av vakthunden, som skallde som en galning, paborjade jag lordagen med nastan barnslig iver. Efter en tydligen typisk frukost pa vitt brod och stekt agg (som faktiskt ar jattemycket godare an hemma) akte vi till forsta projektet, ett nybyggt hus, dar unga kvinnor larde sig att sy och efter att de forkovrat sig i denna konst, sydde de skoluniformer till barn och fick en liten inkomst av detta. Vi besokte aven tva unga kvinnor, mera flickor an kvinnor faktiskt, som redan gatt kursen och hyrde nu ett litet rum utan fonster och tva symaskiner. De sydde vackra traditionella klader i olika snitt och deras hogsta onskan var att kunna lana pengar till en egen symaskin. Det skulle ta ca 2 ar att avbetala maskinen, om de amorterade med samma belopp som de hyrde. Ena flickan var foraldralos och tog hand om tre syskon, den andra tog hand om en sjuk mamma och tva syskon.
Vi traffade ocksa en delegation kvinnor fran bergsbyar langt borta, som ville presentera sitt kooperativ. Detta mote blev ett valdigt roligt mote med mycket fnitter och harliga spontana skrattsalvor, trots den obegripliga misar som de hade att beratta om. Min hudfarg diskuterades vilt, eftesom de ansag att jag inte var helt vit, pga gammal solbranna. Jag var tvungen att vrida armarna sa att de mest vita delarna pa underarmen kom fram som bevis pa akta vithet. En bad mig folja med henne till byn och titta, sa skulle jag fa ett av hennes barn med mig hem. Jag tackade hjartligt men menade att jag mer an tillrackligt med mina egna (forlat mig, kara barn. Det var bara en urasakt) En annan ville folja med mig hem till Sverige, men backade ur nar jag lade fram skrackhistorier om kyla och morker.
Fran ett tredje projektcenter kopte jag en hel vaska fylld med tygvaskor, halsband, handgjorda kort osv som jag avser salja till alla er kara vanner for en dyrare peng for att fa ihop pengar till dessa hart drabbade kvinnor.
3 timmars bussresa tillbaka till Kigali blev nastan 4 timmars resa pga av tva poliskontroller. Enkel, men god, middag pa min hostel och darefter god natt.
Heippa sisko!
Senverran kun ruotsista ymmärrän, niin kaikki on siellä ok. Mielenkiintoisia päiviä sinulla odotettavissa.
Äiti ja Aino & Tomi olivat tänään syömässä. Emma ja Teemu laivaristeilyllä Tukholmassa. Meille kuuluu hyvää; ilmat edelleen poikkeuksellisen lämpimiä - n. 14 astetta yöt päivät. Katsoin nettisäästä, että Kigaliin luvassa huomenna 31 ja mahdollisesti sadetta, pitääköhän paikkansa?
Olimme Tuulan (ja Nelsonin) kanssa mökillä pe - la, ensimmäistä kertaa yötä tänä kesänä. Ravustin -saalis 6 pientä rapua.
Terveisiä kaikilta, pidähän huoli itsestäsi!
Veli
Hej, kul o intressant att läsa om dina strapatser,språksvårigheter år nog en baggis för dig, du brukar ju inte ha svårt för att "snacka"
Kramar agneta
Heisan Päivi! Udenfor er det en typisk norsk høstdag - træerne har iklædt sig sin brun-gul kåbe, kastanjerne falder til jorden og lufen er klar og flot med bare 6 grader! Men når jeg fordyber mig i din spænnende rejseberetning fra de "1000-bakkers land", er det lidt som at være med selv! Jeg kan næsten føle varmen - både fra den brændende sol, som fra de fantastisk mennesker/skæbner, du så malerisk beskriver! Din blog gør høsten lidt mindre brun!
Mange hilsener fra CL Sandefjord
Pia
Hej Päivi !
Jättekul och intressant att få läsa om hur du har det och vad som händer.Hoppas du tar många kort som man kan få kika på när du kommer hem.
Vi syns/ Malou
Tack, kära väninna för att du låter oss andra hänga med på din resa genom dina målande beskrivningar. Som alltid lika fascinerande. Precis som andra redan kommenterat känner man nästan att man är med dig rent fysiskt. Skrattar för mig själv av bilden med en vilt gestikulerande finska på den Afrikanska kontinenten som försöker (och säkerligen lyckas) göra sig förstådd på franska!!!! Det där med shoppingen låter bekant. Hur klarar du dig med ett par skor? Första frostnatten här så gotta dig ordentligt i värmen och tänk för all del inte på oss..kramar Susanne
Mamma, vilket äventyr! Det låter verkligen spännande. Samtidigt som du får höra och se så mycket hemskt som du säkert aldrig kommer glömma så får du ju också se så mycket glädje, lycka och tacksamhet som du säkert heller aldrig kommer glömma! Vilka kontraster! Och vad roligt att dom inte tycker att du är så jätte vit! Du får spara någon väska, tyg eller smycke som jag kan köpa när vi ses nästa gång.
Jag träffade Elin, som jobbade i bokningen i somras och vars mamma också är Strömstad Soroptimist, och vi pratade och pratade om ert/ditt projekt och kom fram till att vi kanske också gör något sådant när vi blir lite äldre!
Ta hand om dig.
Kram Sandra
Hej Päivi!
Jag kan bara säga att: Jag har läst!!...och jag glömde att andas...svimmade nästan av spänning.Roligt att det går så bra för dig. Allt låter super. Kanske kommer du/vi att kunna hålla kontakten med flera av kvinnorna som du mött. Hur du gör det på franska är för mig en gåta... kursen i typiska franska gester kanske kommer till pass??
Det verkar vara ett väl övervägt beslut att stanna vid prylarna (och lämna kvar barnen) när det gäller vad man ska ta med hem. Afrikanska tyger, hittar du några sådana, tror du?? Eller är det 15 kg på hemresan också. Förlåt, jag glömde att det kanske kan bli ett och annat par skor......
Stor kram, och god fortsättning på resan, Fia
Tusen tack for dina underbara resebrev. Ser verkligen framemot att få samverka med alla dina/ våra nya vanner i Rwanda. Lis
Hej Päivi !
Din resa låter otroligt spännande.
Take Care !
Hälsningar från oss alla på CL
Elisabeth